SM slut och äntligen landat hemma i soffan.
Då var SM slut för denna gången. Som sagt, ett SM av toppklass. Banorna älskar jag och vädret igår, sista SM dagen i Sundsvall var underbart! Men lite kallt. Torsdag, Lördag & Söndagens tävlingar är ingenting jag kommer ta med mig i minnet resten av vintern eller resten av mitt liv.
Torsdagens tävling kan man tro är ett skämt när de gäller mig om man kollar på resultatlistan. Hade det varit en dag med jätte bra känsla och inga problem hade jag allvarligt funderat på att lägga skidorna på hyllan för gott. Men, en lite för tuff öppning och fuktig luft gjorde att astman gjorde sig påmind i den sista backen på sista klassiska varvet. Stanna och bryta var första tanken, vad ska man göra när man inte får luft liksom? Så jag stannade, lugnade ner mig, återfick andningen. Så efter 2-3 min så tyckte pappa att vi skulle ta av nummerlappen och bryta ihop & komma igen. Men allt kändes bra igen och bryta är ju inte allt för roligt, så jag tänkte att nu är jag ju ändå sist och då kan jag likagärna fortsätta och köra igenom loppet i mitt eget tempo. Så jag tog mig runt och de kändes helt ok. Såhär i efterhand är de en tävling jag bara kommer att skratta åt. Glömma och gå vidare.
Sprint var dagens distans i Lördags. Inte min paradgren men ändå en 22.a plats i prologen, vilket är bra för att vara klassisk sprint för min del. Så de är jag nöjd med, sen att jag åkte ut i kvarten var ju inte oväntat direkt. Riktigt trött var mina ben också. Så de va skönt med lite extra vila inför Söndagens 10 km, skate. En tävling jag kommer ta med mig en del positiva saker från faktiskt. Känslan var bättre tidigare i vinter, inteallt för stumma ben men lite seg och farten fanns inte riktigt i kroppen. Men med tanke på att de var 3 januari senast jag körde en tävling och att benet inte riktigt har hållit som jag velat så tycker jag de va ett steg i rätt riktning.
Så nu tar jag med mig en positiv känsla till Cuptävlingarna i Ulricehamn den 14-15:e. De va längesen man fick ta så många motgångar som denna säsong. Dom senaste 2-3 säsongerna har gått bättre än förväntat och de har varit med en enormt tävlingssug och motivation till 1000 som jag har tagit mig an tävlingarna. I år är de lite värre, men de måste komma svackor ibland också, hur ska man annars kunna ta motgångar ifall man aldrig får några. Jag tror de är lärorikt och gör att man utvecklas som person och skidåkare. Så nu ser vi framåt, tar med oss dom små glimtarna som varit positiva och siktar mot nästa mål.
Idag ska jag bara ägna dagen till sånt som jag känner för. Inga tråkiga måsten. One Tree Hill, glass och mysbyxorna, here we come!
Torsdagens tävling kan man tro är ett skämt när de gäller mig om man kollar på resultatlistan. Hade det varit en dag med jätte bra känsla och inga problem hade jag allvarligt funderat på att lägga skidorna på hyllan för gott. Men, en lite för tuff öppning och fuktig luft gjorde att astman gjorde sig påmind i den sista backen på sista klassiska varvet. Stanna och bryta var första tanken, vad ska man göra när man inte får luft liksom? Så jag stannade, lugnade ner mig, återfick andningen. Så efter 2-3 min så tyckte pappa att vi skulle ta av nummerlappen och bryta ihop & komma igen. Men allt kändes bra igen och bryta är ju inte allt för roligt, så jag tänkte att nu är jag ju ändå sist och då kan jag likagärna fortsätta och köra igenom loppet i mitt eget tempo. Så jag tog mig runt och de kändes helt ok. Såhär i efterhand är de en tävling jag bara kommer att skratta åt. Glömma och gå vidare.
Sprint var dagens distans i Lördags. Inte min paradgren men ändå en 22.a plats i prologen, vilket är bra för att vara klassisk sprint för min del. Så de är jag nöjd med, sen att jag åkte ut i kvarten var ju inte oväntat direkt. Riktigt trött var mina ben också. Så de va skönt med lite extra vila inför Söndagens 10 km, skate. En tävling jag kommer ta med mig en del positiva saker från faktiskt. Känslan var bättre tidigare i vinter, inteallt för stumma ben men lite seg och farten fanns inte riktigt i kroppen. Men med tanke på att de var 3 januari senast jag körde en tävling och att benet inte riktigt har hållit som jag velat så tycker jag de va ett steg i rätt riktning.
Så nu tar jag med mig en positiv känsla till Cuptävlingarna i Ulricehamn den 14-15:e. De va längesen man fick ta så många motgångar som denna säsong. Dom senaste 2-3 säsongerna har gått bättre än förväntat och de har varit med en enormt tävlingssug och motivation till 1000 som jag har tagit mig an tävlingarna. I år är de lite värre, men de måste komma svackor ibland också, hur ska man annars kunna ta motgångar ifall man aldrig får några. Jag tror de är lärorikt och gör att man utvecklas som person och skidåkare. Så nu ser vi framåt, tar med oss dom små glimtarna som varit positiva och siktar mot nästa mål.
Idag ska jag bara ägna dagen till sånt som jag känner för. Inga tråkiga måsten. One Tree Hill, glass och mysbyxorna, here we come!
Kommentarer
Trackback
