De kryper i kroppen...

Inte mina livs mest lyckade tävlingar har jag gjort hittills i år. Farten, känslan och formen har inte alls funnits där... bara trötthet, segt och tungt. Men kroppen återhämtar sig eftersom. Just när den där härliga känslan kommer "jag-vill-tävla-tävla-tävla" så kommer ett nytt bakslag.

En liten bristning bak i låret, som gjorde att jag inte kunde tävla förra helgen. Peppad som aldrig förr såg jag fram emot Järpen i helgen. Jag bara hur kroppen skriker efter att få tävla. Men, så blev de massage igår igen och tillsägelse om att ta de lungt några dagar till... Järpen? Nejnej, aja baja...

Så nu kryper de i varenda liten kroppsdel och de enda jag kan tänka på just nu är hur mycke jag verkligen vill tävla. Ganska härligt känsla, men inte när de är SM om mindre än 2 veckor. Tålamod har jag hört mycke dom senaste dagarna, tålamod? Hur fasen ska man klara av att ha de...

Som lite plåster på såren när jag kom hem från massage igår hade älsklingen lagat middag. Och inte var de lite halvdant stekt blodpudding eller rotmos värmd i mikron. Nädå, hemmagjorda hamburgare, alldeles nybakt hamburgerbröd som han hade svängt ihop i nya bakmaskinen och ungstekt klyftpotatis. Man kan ju inte annat än att tycka om han ännnuu lite mer en sån gång!

Sen efter middagen blev de tentaplugg, som inte gjorde mitt humör bättre. Slutade att jag sket i de hela och åkte imorse iväg och skrev tentan, de fick gå som de ville... Gick ändå hyffsat tycker jag, inte helt säker på att jag klarade den dock.

Ikväll blir de myskväll hemma hos Sofie med henne & Magda :-), blir nog härligt efter den här veckan som varit.
Tjoflöjt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0